Nashville

Så har vår resa kommit till musikens och framförallt Countryns högborg. Det är boots, stora silvriga skärp, cowboy hattar och countrymusik i vartenda gathörn. Nu är ju jag mer en Blues och Soul älskare, så än så länge har inte Nashville slagit stämningen jag upplevde på BB King i Memphis.

Trafikskyltar utformade som plektrum.  Jodå.

MEN.... idag på vår shoppingrunda (jo, en sån i varje stad blir det) så hittade vi en sidogata och ett ställe som hette... BB KING Blues Club. Gissa vart vi ska ikväll? Vi ger stan en chans till i afton och bländar med vår närvaro... ! Utan jeans, cowboyhatt och boots. Det SKA gå.

Men även om det nu låter lite negativt så måste jag säga att vi hade vansinnigt roligt ändå i går kväll. Det vi saknade var kontakt. I Memphis satt man och surrade med folk hela kvällarna, igår stirrade mest folk på oss (kanske för att vi hade klänning istället för jeans??)  och vi fick surra med varandra istället. Nu går det ju bra, men det är lite extra kul att öva på engelskan när man ändå är ute. Efter några stärkande blaskiga amerikanska öl, så började ändå skammen att lämna kroppen (trots att jag tidigare lovat att jag skulle lämna den hemma i Sverige. Har ju gått sådär...) och vårt filmprojekt gick vidare. Ett bra sätt att få kontakt måste ju vara att filma tänkte jag. Men hur...?

Rådvill i Nashville

Den filmen vi planerar för just nu måste innehålla män. Många olika sorters män. Det resulterade i att Cia hade ett kraftigt skrattanfall efter en "spontanfilmning" som jag gjorde. Det skrattet drogs jag med i och det var Tena-varning på det anfallet, eftersom ölen är så blaskig och man måste dricka så många...
Att vi dessutom hamnat på ett ställe där sångaren hade många bokstavskombinationer, gjorde inte saken bättre. Vi var liksom i självgungning ett tag. Det gjorde ju inte kontaktskapandet enklare direkt. Två guppande obegripliga utlänningar drar inte till sig nån större skara av fans.

Livemusik precis överallt hela tiden!
Här Rockabilly på hög nivå...

Men det gjorde inget. Vi hade haft vårt roliga och timmen var sen, så vi hoppade skrattande in i en taxi och åkte tillbaka till hotellet. Där filmade vi ytterligare en vansinnigt rolig film som vi hoppas ska kunna texta och översätta till begriplig svenska och dela med oss av.

Det här med filmerna är en rolig del av vår resa och det är så härligt att vara två stora härliga Egon som reser tillsammans och bägge vill vara med på bild! Vi vet ju båda två att världen bara väntar på att bli redo för oss....!

Mycket Elvis även här...

En del har undrat vad vi gör i bilen under så många mil. Min favorit är att sova:

Den som sover syndar icke...?!
Men den som sover har tre dubbelhakor...

Nu är vi i valet och kvalet hur länge vi ska stanna här. Åka mot Florida i morgon, eller på söndag? Just nu chillar vi på hotellrummet efter en lååååång promenad hem från Downtown (vi hittade inte riktigt hem) och så får vi se vad vi kommer överens om. Det är än så länge inga problem att vara överens och Cia är lätt att umgås med. Tur det då man ska vara med en annan person, 31 dagar, dygnet runt. Eller "twentyfourseven" som dom säger här.

Ett annat ord jag lärde mig idag... eller lärde mig UTTALA idag var Wi-Fi - ett ord som jag använt många gånger då uppkoppling får mig att känna mig i kontakt med omvärlden. Jag frågade kyparen där vi åt om dom hade Wi-fi och han undrade om jag frågade om han hade en fru... Wife. Vilken jävla raggningsreplik, va?
Skrattade och med mat i munnen så försökte jag förklara att det handlade om internet. Det ska uttalas nästan som "high five" - Waj Faj...

Ha det bäst tills nästa gång, friends!