Åsa Persson on tour: All you need is Love

Idag har vi avverkat vår längsta dagsetapp 93 mil i vår bil Ford Escape. Kul namn, förresten… "på flykt"… från vaddå? Vardagslivet kanske? Det är en härligt stor bil med automat och cruise control, vilket gör lååååånga raka vägar, lättkörda.

På väg in mot Amarillo, Texas

Vi har kört från Arizona, genom New Mexico och sover nu i natt i Texas. Två tidzoner har vi passerat, så nu är vi "bara" sju timmar efter. Eller före, eller hur det nu är. Jag lär mig ALDRIG. Som tur var har Cia ALLTID koll på siffror, tider, zoner, pengar och avstånd. I Loooove Cia. And we Looooove America. (obs - internt skämt)

Cia på väg in på hotellet ikväll i Amarillo

Piteå´s Kommunslogan är "Det är hit man kommer när man kommer hem"

När vi körde in i Texas stod det: "Texas - don´t mess with us"

Känns stabilt på nå vis.

Stabilt - som en klippa.

Har varit så trött senaste två kvällarna så jag har inte orkat skriva så mkt här. Vegas tog mer energi än vad det gav... (Har laddat upp en del bilder på Facebook, det går så mycket fortare och lättare där, än att ladda upp bilder här)

Det är ofta svårt att i ord beskriva upplevelser här, det känns som om superlativen tar slut och att den ena upplevelsen slår det andra. Men.... om jag ska beskriva Las Vegas från "my point of wiev" (jo, man börjar prata svengelska rätt så fort over here..) så skulle jag beskriva det som en stad där många är "avstängda" och använder spel, dryck, cigaretter, shopping m.m för att försöka bli lyckliga. Vi gjorde vårt bästa för att se om vi skulle bli lyckliga och prövade allt utom cigaretterna. (fy fan vad det luktar illa förresten!) Vi blev inte rika - inte så fattiga heller, tack och lov - men inte gör det en lycklig mer än för stunden i alla fall.

Förutom "avstängda" människor så fanns det en hel del glitter och glamour där också. Massor av imponerande byggnader och händelser. Som att gå in i en stor, stor bubbla av fantasi.

Ett av hotellen... "bara" 3000 rum.
Vårat hade 4000.

Som kontrast till det så fick jag vara med om min livs största showupplevelse! Jag var så tagen att jag i princip satt och gapade hela tiden.. och så är jag ju en sån att jag blir berörd av musik som jag gillar. Så mina "grannar" i stolsraderna undrade nog om jag var allergisk eller nått, för jag satt och snörvlade i princip hela showen. Vet inte vad det var som gjorde att jag var så tagen, kanske av musiken, artisterna, akrobaterna, dansarna, ljuset, ljudet, effekterna, eller helt enkelt av budskapet: "All you need is Love"…? Hur som helst fick jag anledning att använda mig av av amerikanska miraklet Clear Eyes efteråt :-)

Då vi åkte från hotellet kl. 07 på lördagsmorgon, så satt det fortfarande hålögda människor… med grogg o cigg i högsta hugg framför spelborden. Vi gick spelmätta förbi, checkade ut och körde ut till flygplatsen. Där skulle vi registrera mitt körkort (!!) på biluthyrningsfirman och fick oss en farbror-duktig-föreläsning av mannen bakom disken. Vi hummmade och fick vårt efterlängtade papper och… ÄNTLIGEN fick jag köra bil.

Vi körde till Flagstaff via Grand Canyon och fick en riktig naturupplevelse som kontrast till Vegas. Grand Canyon väljer jag att inte beskriva. För det är ett obeskrivligt ställe. Har försökt fånga lite på film och foto, men det går liksom inte… Är bara otroligt tacksam att jag fått möjligheten att uppleva en liten, liten del av detta gigantiska "hål" i marken...