Golden Gate

Vet inte om jag inbillar mig, men där vi bor verkar alla på gatan påtända eller berusade. Några kvarter bort så blir allt lite "bättre"... Så vi har bestämt att vi ska åka taxi nästa gång vi ska hem på kvällen.

Hur som helst så bestämde vi oss för att åka till Golden Gate idag.(GG) Fast först skulle vi fixa bussbiljetter, och för att fixa biljetter så måste vi hitta turistinformationen. Receptionisten förklarade fort och bra (?) vart vi skulle gå och sen varifrån vi skulle åka bussen. Ok, Thanks, sa vi och gick - fast åt var sitt håll. Ibland pratar dom här amerikanerna så snabbt... Hur som helst, efter fler frågor gav vi oss ut på gatorna igen. Denna gång åt samma håll. Fick ändå fråga om vägen ett par gånger :-)
Och under tiden hittade vi en telefonbutik där vi köpte kontantkort. Fick väl fråga en tjugo gånger ungefär hur man då ringer till oss från Sverige. Så om vi fattat rätt så ringer man 01 415 513 3984 till mitt kontantkort. (Men ibland skulle man slå 011 och ibland skulle man ta bort 415... det blev inte så tydligt, men vi kan ringa varandra i alla fall om vi tappar bort oss.)
Vi hittade biljettkontoret och sen var det dags för lite i magen igen, hittade gott kaffe och grekisk sallad.
Busshållplatsen hittade vi också, men just då vi skulle kliva på så insåg vi att vi stod o småhuttrade, för det blåste på bra idag här. Så vi vek av och tänkte hoppa på Cable Cars och se de klassiska vägarna i San Francisco, men där var kön jättelång så då blev det... just det ja - shopping! En jacka behövdes om vi nu skulle åka mot GG. Adidas blev det och sen hoppade vi på femman som gick till GG Park där vi sen skulle byta till 28:an. Vi följde kartan och gatorna slaviskt för att veta exakt var vi skulle hoppa av. Jajjamän.. där var 28:ans busskur! Men då var det bara ett litet (o)nödigt problem...kissnödig. Vi löste det och video kommer senare om hur. (Cliffhanger, yes!)

Sen blev det buss i lugn och ro, hela vägen fram till GG. Efter lite inköp av vatten, smoothie och lite chips (oj!) så var vi på väg. Drygt 2 km lång är bron och det är en helt fantastisk utsikt mitt på. Dessutom fick vi se vilda delfiner som hoppade i havet under oss... Magiskt! På andra sidan bron tänkte vi ta en god lunch (eller vad det nu var) och en stor stark. Nädå.. väl över var det enda som fanns - Toaletter. Hur tänkte dom nu, amerikanarna? Om jag ska flytta till SF ska jag starta en restaurang på  nån av brosidorna, fatta hur mycket folk det är där hela tiden... som tur var hade vi vår lilla matsäck att avnjuta till utsikten.

Cia måste se ut som en guide eller nåt, för folk frågade hela tiden om hon kunde ta kort av dem. Och vilken tur vi köpte långärmat, blåste massor där uppe!

Blåsta

Nåväl, efter tur och retur GG, så åkte vi världsvant bussen tillbaka till våra kvarter... men först hungriga igen och vi hittade en heeelt fantastisk middag. Har nog aldrig ätit så vällagad Chinamat någonsin. Fick dessutom min första riktiga Fortune Cookie. Jodå, nåt bra kommer att hända;-)

Sen till hotellrummet för en powernap. Inte ville man stiga upp efter en timme, men bröt ändå upp kroppen och kom igång. Lite piffning och så var vi ute på stan igen. Den här gången blev det Cable Cars. Jösses, precis som på film! Kändes lite surrealistiskt.  Åkte ner till Fishermans Wharf och åt en sen middag (eller kvällsmat?) en tomatsoppa och springsallad (som var en riktigt fräsch sallad med äpplen, kanelrostade valnötter och röda bär, som vi tror var tranbär). (Spring som vår alltså, inte spring i benen - äh orkar inte vara så noga med språket här på bloggen, huvudsaken att jag skriver:-)
Sen var batterierna slut igen och vi bestämde oss för att åka samma väg tillbaka.

Hemresan blev minnesvärd! Våran konduktör (heter det så då dom kör Cable Cars?) var helt otroligt rolig. Det blev nåt fel på vagnen och vi blev ombedda att sitta kvar, men inte på vilket sätt som helst, utan han frågade vart vi kom ifrån och fick igång samtal som var helt spontana, oss resenärer emellan. Allt i syfte att vi skulle sitta kvar och vänta på reparatör eller vad vi då väntande på. Det blev helt oviktigt för stämningen var hög och alla pratade med alla och det skrattades och skämtades högt. I den lilla vagnen vi satt fanns folk från Memphis, Miami, LA, Australien, England och så vi då.
Det slutade med att då vi äntligen var framme vid slutstationen så fick konduktören applåder från alla passagerare och alla gick skrattandes därifrån.

Den otrolige konduktören!

Nu känner jag att jag är i Amerika. DET HÄR som hände mig i kväll, det skulle aldrig, aldrig, aldrig ha hänt på en lokalbuss, en tunnelbana, spårvagn, tåg eller annat kollektivt färdmedel i Sverige.

Hoppas att fler sådana här upplevelser ska krydda vår tillvaro! Det är så mkt roligare att se än all misär som annars syns rätt så tydligt här i SF. Kostymnissar som går förbi uteliggarna som sover i rader på trottoarerna. Vilken orättvis värld vi lever i... och jag är tacksam att jag är en av dem som får ligga i en säng i natt. I ett hotellrum med bästaste Cia i sängen bredvid, med dubbla lås på dörren.

Godnatt världen.

Jo, jag har fotat idag också. Men just nu är det Cia´s bilder
här på bloggen.
Laddar upp mina i morrn, nu är det godnatt!