Washington

En lååång dag är slut. Klockan 06.00 ringde väckaren och vi var inte överens, väckaren och jag. Men efter en svåräten frukost på hotellet (resfeber?), så var det dags att packa bilen en sista gång. Och köra in till MIA - Miami Airport. Det skulle ta 20 minuter. Vi höll på en timme. Önskar att jag fick se "från ovan" hur vi körde runt, runt, höger, vänster, höger, höger, runt, runt... innan vi var framme på hyrbilsfirman på flygplatsen. Med en madame från helvetet som tog emot oss. Mest stressigt var det nog då jag stod mitt emellan två filer och läste skyltar och det tutade från två håll bakifrån...

Mätarställningen när vi återställde bilen.
Den var ny då vi hämtade den,
nu har den gått 617 mil.

Nåväl. När vi lämnat bilen, fick vi åka buss till flygplatsen (där vi redan var - men tydligen är MIA stort!) Där fick vi en ny insikt. Nu har jag och Cia ytterligare saker att styra upp i det här landet. Rutinerna runt incheckning på flyget. Orkar inte ens skriva om det, men det var tur vi var tre timmar före avgång på flygplasen. Sen säkerhetskontrollen. SÄKERHETSKONTROLLEN. Man väntar bara att nån av vakterna ska använda de där blåa plasthandskarna de har på sig och säga "Bend over".

Tågstationen inne på flygplatsen

Sen när vi var "innanför grindarna" så fick vi åka tåg (?!) till vår gate. Planet var en timme försenat. Tur. Då hann vi äta. På en restaurang som glömde vår beställning. (Är vi helt osynliga ?!) så vi behövde den där timmen.

En i den långa raden av rulltrappor för att hitta bagaget

Sen tog vi en taxi till hotellet. Vi hade ingen aning om hur långt eller hur dyrt det skulle bli. Men med vår packning så vill man inte åka buss. Våra billiga kläder som vi shoppat håller på att bli ganska dyra nu med avgift för extraväska på flyget och taxiresa... men det pratar vi inte om. Vi tar det på "firmakortet". Låter bra va? Men det är vårt gemensamma kort där vi satt in pengar för just såna utgifter som hotell, taxi, mat, bensin osv. Otroligt praktiskt!
Nåväl, vår Indiske taxichaufför talade med underbar indisk-engelska och hann berätta både om sin fru, sin rika motorcykelsamlande vän och om vädret i USA.

Taxichaffis som nog inte trodde på att jag körde MC.
Men han var impad av våra mil i bil i USA.
Jag var impad av hans dialekt.

Så direkt ut på stan för att nyttja detta dygn till fullo. Mat hinner man alltid med och promenad längst shoppinggatorna (jag handlade inget!) Men Cia var till sig över Vintage kläder... jag var för trött. Det är bra att vara trött - det blir billigare så.
George Town heter området och det är så vackert!

Old Stone House.
Vi passerade och jag fotade som vanligt med min iPhone
 och det ser ut som fejkad himmel, va?
Men det var precis skymning

Vacker stadsdel!

Åt middag på en liten Italiensk balkong.
Mysigt!

Balkongen sett från gatan

Nåt ska man ju fota.
Säckpipespelare, eller vad heter de?
Inte ville han ha pengar heller.

 På alla ställen här i Amerika vill man ha "tips". Dricks. På en del restauranger lägger man helt enkelt på 15-20% utan att fråga. (plus skatt ca 10%) Förutom alla restaurangbesök så ska det tippas till kvinnan på toaletten, till städerskan, till killen som sitter i garaget, portiern som visar vägen och svarar på frågor, till väskbäraren (ja han får då jobba iaf) osv.
Så vad vill jag ha sagt med det då? Ja, att det kostar att både äta och skita i det här förunderliga landet.

I min toalettserie har jag nu kommit fram till
en svart. Men HEL toalettring.
Det går framåt i Washington

Nu har vi landat på hotellrummet som har ljuvligt sköna sängar och ska göra en snabb tur till Vita huset i morgon innan vi åker tåg till NEW YORK.  Den staden ser jag fram emot.

Miami

Fin Boardwalk utmed stranden i Miami

Så vi tog oss till Miami igår då... sista turen med bilen, ca 45 mil. (Förutom i morgon då vi kör till flygplatsen och lämnar den). Känns lite konstigt att vi faktiskt gjort 600 mil och att det gått så bra! Trodde att det skulle kännas mycket längre.

En vanlig vy. Lägg märke till flugskitarna på vindrutan.
Det var svärmar i vissa områden mitt i Florida
och det lät som att det regnade ibland...ghaaääää, äckligt!

Ibland blir det spännande då det är 5-6 filer. Som mest tror
jag att det har varit 7.
Det är då vi älskar vår GPS!

Å varmt är det också. Typ 35 grader
Men inte inne i bilen tack och lov

Vi hyrde solstolar nedanför hotellet, precis vid havet. 25 dollar skulle dom ha för två stolar och ett parasoll. Å då var det med rabatt. Men efter förhandlande så blev det 15 dollar. För en timme. För sen skulle de stänga och låsa in stolarna. Jag rörde mig inte ur fläcken på en timme. Jag låg upp hela hundringen.

Dyrt och vackert.

Efter den intensiva timmen (som blev lite längre, för vi badade i det ljuuuuuvigt varma vattnet) så gick vi hem (tänk att ett hotellrum blir hem så fort man ställer in väskan där:-) och piffade lite och tog en promenad till downtown. Där alla hippa människor är. Och så vi då. Vi hade piffat för lite...

Mycket att titta på. Gick in i en butik och tittade... kläder som kostar några normala månadslöner och passar en 30 kilos människa. Expediterna ägnade mig knappt en blick. Jag gick fetbort. Ser nog fattig ut också eftersom jag inte vinglar omkring på ett par skyhöga pumps.

Fick en bra beskrivning av alla plastikopererade människor här: "Vissa är så lyfta att det ser ut som att de ler. Som att de är lyckliga hela tiden- men inte har nån aning om varför"

Men jag känner  mig lycklig inuti. Syns kanske inte på utsidan. Men jag går stolt med mina platta skor, min amerikanska fluffiga mage och min billiga, barmhärtigt luftiga outlet-klänning. Har njutit av god mat, varma kvällsvindar på en uteservering och kallt vitt vin. Tittar och förundras. Njuter av att vara här och vill tillbaka, men bara som åskådare till det här plastiga livet, där snyggast vinner.
Vi hittar ett stort träd mitt i alltihopa och jag vet vart jag hör hemma :-)

Cia kollar ett stort träd mitt i centrum
och fotar orkidéer som växer på stammen.

I morse var det upp igen och nu tog vi en promenad mot South Beach. Vi hittade jättefina solstolar och tänkte att det här blir bra! Men det blev det inte. 100 dollar skulle dom ha. 650 kr. Så mycket orkar jag inte ligga upp på en dag.
Så vi gick till "grannen" med lite mera plastiga solstolar och där kostade det bara 30. Bara 30. Man tycker fort att dyra saker blir billigt när man jämför. Men där låg vi heeeela dagen. Så det var det värt.

Lite att göra bilder igen. Pekar på Cia som badar.
Va? ser ni inte pricken?

Tidigt upp i morgon för en flygtur mot Washington!

Slapp

Har legat i en solstol idag. I skuggan av ett parasoll. Badat i havet, pratat med en amerikansk dam och en kvinna från Göteborg. Lekt med min iPhone, surfat (inte på vågorna då) badat och gjort så lite som möjligt.

Ovanlig frukostgäst bland borden:-)

Ikväll har vi ätit, tvättat lite kläder och packat för resan mot Miami i morgon.

Fy fan vad spännande blogg jag har.

Som kompensation lägger jag ut en tjuvtagen bild på en snygging. "Gode Gud - låt honom ligga över mig i morgon då jag vaknar" hörde jag en vacker kvinna bredvid mig säga på rent Hälsingemål.

Höger sida

Framsida

Vänster sida

Nåväl, vad är väl en brunbränd, vacker, ung man.... säkert alldeles långtråkig och urtrist och alldeles...


Hm.....och här är den ljuvliga lilla 82-åriga damen som jag pratade länge med på stranden. Hon hade blivit änka för 25 år sen och hade aldrig gift om sig. "I have never fallen in love since then". En gullig historia mitt i livet. Hon och hennes syster åkte istället runt och semestrade på olika ställen och njöt av livet. Istället för att söka kärleken och lyckan...

Victoria från Weaterfield

Jordaxeln snurrar inte bara upp genom min röv tydligen. Det finns andra liv, andra historier, andra bekymmer och glädjeämnen... I´m blessed, som dom skulle ha sagt här.

Vi har promenerat också. Säkert i en kvart.
För att leta en restaurang.

Det är vackert i Clearwater. Hit vill jag åka igen!
Nästa gång vi hörs är vi i Miami.
Hepp!

Film nummer nio!

Sol och bad

"Jag har aldrig bränt mig på magen"
Det sa jag till Cia i morse
Men det som sticker ut och är närmast solen blir bränt.

 Det finns Delfiner här! Såg en liten sekund när dom dök ner i vattnet. Andra på stranden hade sett när dom hoppat också:-)

Har "Skajpat" med två av systrarna hemma - kul! Då såg jag ut som en rosa gris ungefär i det kritvita solskenet från balkongen. Dom såg underbara ut, i en lite mörkare nyans. Men pratet var ungefär som att vi alla hade fått en mindre hjärnblödning. Skype är bra men idag laggade det ordentligt.  Roligt! Inte med hjärnblödningen, men med kontakt!

Lite att göra - del 1.

Popcornmoln

Badgäst på stranden

Oväder på väg in.
Försvann dock efter 10 minuter

Lite att göra - del 2.

Lite att göra - del 3

Middag strax på Italiensk restaurang. Därmed Pasta. Sen ska Cia tvätta. Hon gillar att tvätta. Jag gillar att surfa. Bra kombo.

Dagens "lite-att-göra-Amerika-fundering": Om Donald Trump är så rik - varför går han inte till en frisör?

Clearwater

Så har vår Roadtrip gjort ett stopp för några härliga dagar i Florida. Jag tänker på "Spela nå´ Creedence..." när jag hör Clearwater. Det här stället har inte mycket att göra med bandet CCR, förutom att Revival betyder typ premiär. För mig är det premiär på så många saker på den här resan och det är klart att Florida har hägrat när San Francisco hade fem grader, eller när tornadon svepte genom ett strömlöst Memphis. Och nu är vi här!
När vi närmade oss var det många "Åhhh... " och "Oh... kolla!" när vi närmade oss staden. Det är otroligt vackert på vägen ut hit. Det är som en liten smal landremsa, med en väg ut och en väg in och lite palmer och så otroligt vackert. Som att köra rakt ut i havet...

Cia är fotograf genom bilrutan

På väg ut från Tampa till Clearwater

Det var så vackert och så varmt, så vi hoppade ut ur bilen och direkt in i badkläder och ner på stranden. Jag fick citera min älskade bror "Här börjar man trivas".
Efter en starköl fick han vara med igen... "Så här ska vi alltid ha det - när vi har det som sämst"
och efter två starköl var brorsan där igen... nu med finsk brytning.. "Nu jak sänna roligt pörja komma..."

Skål brorsan!

Kl. 16 fick vi checka in på hotellet OCH.... DET VAR INGEN HELTÄCKNINGSMATTA HÄR!!
We looove. Annars är det heltäckningsmattor nästan in på toaletterna här i Amerikat. Läskigt...

Utsidan

Insidan med utsikt mot haaavet...

Nu har vi betalat en del för att få bo så här - men det tycker vi att vi är värda efter 550 mil i bil. Och nu har vi bara 50 kvar innan vi lämnar in bilen i Miami på fredag. Sen har vi tid kvar här, fast utan bil... hur nu det ska gå med all packning...

Stor bil, mycket packning

Till middag blev det Italienskt .. med riktigt kaffe efteråt!! Det är så ovanligt så man blir riktigt lycklig inuti när man får tag på en god kopp.

När vi gick ut från restaurangen, så kände vi en regndroppe. Och minutrarna senare så öööste det ner! Tur att vi var nära hotellet...Blixtar och dunder gjorde att vi fick ett vackert skådespel från vårt rum. Kort därefter helt lugnt igen. Nu skymmer det ute och det är så vackert här... Nu ska vi bara njuta av dagarna här och hoppas på strålande sol!



Lägger lite mer bilder här, som jag inte fick med då jag "telefonbloggade"...

En MC hund med dreads...

Det är nåt med Cia och hotellportierer.
Här visar hon spikmattan för en undrande Indier.

Atlanta som vi körde igenom

Och Atlanta från bakrutan. Men väskan syns mest.
Tror att Ulf J, fotografen, uppskattar mina ytterst nyskapande vinklar:-)

Den superläckra soul/blues sångerskan från
BB King i Nashville...

Grönt i Georgia

Del två i min toalett följetong :-)
Som att kappskita på gammalt utedass med två hål..

Konservativa böcker
eller nåt jag borde ha läst för länge sen???

Jag och Cia leker fjorttisar (förlåt dottern!) och
försöker hitta snyggaste vinkeln.
Dock ganska sent och några GT i kroppen
Lyckas väl sådär, får jag erkänna...

Georgia on my mind

Strax före 22.00 checkar vi in på ett väghotell i Valdosta, Georgia. Några minuter senare ligger vi i varsin säng och loggar vi in på nätet.. Ett skönt sätt att slappna av och hålla kontakten.
Nu bloggar jag från min telefon så det blir en kortis.

Vi hade i alla fall en magisk afton på BB King i Nashville igår kväll. Så levande, berörande, medryckande, proffsig, Bluesmusik!

När vi kom till hotellet vid två på natten beslutade vi att åka vidare idag. "Roligare än så här får vi inte", resonerade vi. Så lite googlande o ringande senare så var det bokat hotell o klart.
I morse var vi väl inte liiika pigga på att köra 74 mil, men det var bara att bita i det sura äpplet och köra. Eller så många äpplen har det väl inte blivit...
Däremot hamnade vi på en påskmiddag på en familjerestaurang. En galen upplevelse, som jag får återkomma till.

Jag ägnar min sista tanke idag till min gamla vän och kollega Kent Hedqvist, som älskade låten "Georgia on My mind". Minnen och kärlek...

Nu sängen för att orka sista biten ner till Florida i morgon.

Nashville

Så har vår resa kommit till musikens och framförallt Countryns högborg. Det är boots, stora silvriga skärp, cowboy hattar och countrymusik i vartenda gathörn. Nu är ju jag mer en Blues och Soul älskare, så än så länge har inte Nashville slagit stämningen jag upplevde på BB King i Memphis.

Trafikskyltar utformade som plektrum.  Jodå.

MEN.... idag på vår shoppingrunda (jo, en sån i varje stad blir det) så hittade vi en sidogata och ett ställe som hette... BB KING Blues Club. Gissa vart vi ska ikväll? Vi ger stan en chans till i afton och bländar med vår närvaro... ! Utan jeans, cowboyhatt och boots. Det SKA gå.

Men även om det nu låter lite negativt så måste jag säga att vi hade vansinnigt roligt ändå i går kväll. Det vi saknade var kontakt. I Memphis satt man och surrade med folk hela kvällarna, igår stirrade mest folk på oss (kanske för att vi hade klänning istället för jeans??)  och vi fick surra med varandra istället. Nu går det ju bra, men det är lite extra kul att öva på engelskan när man ändå är ute. Efter några stärkande blaskiga amerikanska öl, så började ändå skammen att lämna kroppen (trots att jag tidigare lovat att jag skulle lämna den hemma i Sverige. Har ju gått sådär...) och vårt filmprojekt gick vidare. Ett bra sätt att få kontakt måste ju vara att filma tänkte jag. Men hur...?

Rådvill i Nashville

Den filmen vi planerar för just nu måste innehålla män. Många olika sorters män. Det resulterade i att Cia hade ett kraftigt skrattanfall efter en "spontanfilmning" som jag gjorde. Det skrattet drogs jag med i och det var Tena-varning på det anfallet, eftersom ölen är så blaskig och man måste dricka så många...
Att vi dessutom hamnat på ett ställe där sångaren hade många bokstavskombinationer, gjorde inte saken bättre. Vi var liksom i självgungning ett tag. Det gjorde ju inte kontaktskapandet enklare direkt. Två guppande obegripliga utlänningar drar inte till sig nån större skara av fans.

Livemusik precis överallt hela tiden!
Här Rockabilly på hög nivå...

Men det gjorde inget. Vi hade haft vårt roliga och timmen var sen, så vi hoppade skrattande in i en taxi och åkte tillbaka till hotellet. Där filmade vi ytterligare en vansinnigt rolig film som vi hoppas ska kunna texta och översätta till begriplig svenska och dela med oss av.

Det här med filmerna är en rolig del av vår resa och det är så härligt att vara två stora härliga Egon som reser tillsammans och bägge vill vara med på bild! Vi vet ju båda två att världen bara väntar på att bli redo för oss....!

Mycket Elvis även här...

En del har undrat vad vi gör i bilen under så många mil. Min favorit är att sova:

Den som sover syndar icke...?!
Men den som sover har tre dubbelhakor...

Nu är vi i valet och kvalet hur länge vi ska stanna här. Åka mot Florida i morgon, eller på söndag? Just nu chillar vi på hotellrummet efter en lååååång promenad hem från Downtown (vi hittade inte riktigt hem) och så får vi se vad vi kommer överens om. Det är än så länge inga problem att vara överens och Cia är lätt att umgås med. Tur det då man ska vara med en annan person, 31 dagar, dygnet runt. Eller "twentyfourseven" som dom säger här.

Ett annat ord jag lärde mig idag... eller lärde mig UTTALA idag var Wi-Fi - ett ord som jag använt många gånger då uppkoppling får mig att känna mig i kontakt med omvärlden. Jag frågade kyparen där vi åt om dom hade Wi-fi och han undrade om jag frågade om han hade en fru... Wife. Vilken jävla raggningsreplik, va?
Skrattade och med mat i munnen så försökte jag förklara att det handlade om internet. Det ska uttalas nästan som "high five" - Waj Faj...

Ha det bäst tills nästa gång, friends!