Mätarställningen när vi återställde bilen. Den var ny då vi hämtade den, nu har den gått 617 mil. |
Nåväl. När vi lämnat bilen, fick vi åka buss till flygplatsen (där vi redan var - men tydligen är MIA stort!) Där fick vi en ny insikt. Nu har jag och Cia ytterligare saker att styra upp i det här landet. Rutinerna runt incheckning på flyget. Orkar inte ens skriva om det, men det var tur vi var tre timmar före avgång på flygplasen. Sen säkerhetskontrollen. SÄKERHETSKONTROLLEN. Man väntar bara att nån av vakterna ska använda de där blåa plasthandskarna de har på sig och säga "Bend over".
Tågstationen inne på flygplatsen |
Sen när vi var "innanför grindarna" så fick vi åka tåg (?!) till vår gate. Planet var en timme försenat. Tur. Då hann vi äta. På en restaurang som glömde vår beställning. (Är vi helt osynliga ?!) så vi behövde den där timmen.
En i den långa raden av rulltrappor för att hitta bagaget |
Sen tog vi en taxi till hotellet. Vi hade ingen aning om hur långt eller hur dyrt det skulle bli. Men med vår packning så vill man inte åka buss. Våra billiga kläder som vi shoppat håller på att bli ganska dyra nu med avgift för extraväska på flyget och taxiresa... men det pratar vi inte om. Vi tar det på "firmakortet". Låter bra va? Men det är vårt gemensamma kort där vi satt in pengar för just såna utgifter som hotell, taxi, mat, bensin osv. Otroligt praktiskt!
Nåväl, vår Indiske taxichaufför talade med underbar indisk-engelska och hann berätta både om sin fru, sin rika motorcykelsamlande vän och om vädret i USA.
Taxichaffis som nog inte trodde på att jag körde MC. Men han var impad av våra mil i bil i USA. Jag var impad av hans dialekt. |
George Town heter området och det är så vackert!
Old Stone House. Vi passerade och jag fotade som vanligt med min iPhone och det ser ut som fejkad himmel, va? Men det var precis skymning |
Vacker stadsdel! |
Åt middag på en liten Italiensk balkong. Mysigt! |
Balkongen sett från gatan |
Nåt ska man ju fota. Säckpipespelare, eller vad heter de? Inte ville han ha pengar heller. |
Så vad vill jag ha sagt med det då? Ja, att det kostar att både äta och skita i det här förunderliga landet.
I min toalettserie har jag nu kommit fram till en svart. Men HEL toalettring. Det går framåt i Washington |