New York, New York

Nyheten om Osama Bin Ladens död har spridit sig och det firas här utanför på gatorna. På TV säger de att man ska hålla sig ifrån folksamlingar, så vi är på hotellrummet. Men klockan är i och för sig halv två på natten.
Nu först har jag tid att blogga :-)
Så med tanke på tiden så ska jag vara kortfattad.

Promenad till en katedral där vi trodde det skulle vara Gospel. Det var det inte, men vi fick oss en predikan i en knökfull (säger man så inom kyrkan?) lokal. Kanske 2000 personer.

Vi stod längst bak i St Patrics Cathedral.
1 Maj och de firade nåt med påven.
Visst låter jag insatt...?

När vi upptäckt att det här blir inget Gospel, så åker vi "hoppa-på-av-bussar" mot Harlem!

Tursistiskt - jajjamän!
Praktiskt - jajjamän!

När man kommer mot Harlem får man leta efter vita människor. Man känner sig annorlunda helt enkelt. Men efter lite köp av bling-bling av en gatuförsäljare, så fick vi tips om en kyrka runt hörnet där det skulle finnas pågående högmässor (eller vad dom kallas). Utsidan var inte så märkvärdig:

Kyrkan i Harlem

Ett tjuvtaget kort inne i kyrkan
Blev ju så där, men stämningen....!

Men insidan...! Från gatan var det en dörr och vips var vi inne mitt i en predikan. En vitklädd från församlingen visade oss platser mitt i kyrkan. Vi stack ut. Alla andra var tipp-topp med dräkter, hattar, glitter, flour, högklackat. Jag hade shorts.. underdressed, yes!

Tänkte inte riktigt på klädstilen.
Här dessutom med shoppingpåse..

Men inför Gud är vi alla lika, så han fick nöja sig med mina jeans-shorts idag. Ungefär 5 minuter efter vi hade kommit in i kyrkan så började stämningen att öka.. folk ställde sig upp och dansade, sjöng med och vi rycktes med och stod upp vi också. Och vips så kom det fram en tamburin eller en tvättbräda och visp (inte vips igen alltså, utan en stålvisp) ur kvinnornas handväskor.  Alla var med och bidrog till stämningen med sång och musik.  Pastorn pratade, eller snarare prat-sjöng med en inlevelse och engagemang som jag aldrig upplevt. Det var en riktig annorlunda och häftig upplevelse. Inte så där präktigt religiöst och stelt som jag upplevt många gånger hemma i kyrkan.
Ett annat exempel var när det var nattvard. Vad tänker jag då... en lugn och fin och gärna mollstämd melodi som spelas medan församlingen tysta går fram och tar nattvarden. ..Inte här..! Det dansades fram till altaret och bandet spelade riktigt härlig gungande Soul i en klappvänlig takt. Och texten verkade alla kunna också. Så vi gick verkligen uppfyllda därifrån!

Efter lite kaffe, fika och shopping (!) så åkte vi vidare med bussen. Lite bilder från "taket" på bussen:

Reklam, reklam

Central Park

Taxi och Poliser
Det dominerar trafiken
och så bussarna då förstås

Ont i nacken av allt man stirrat uppåt
Skyskrapor överallt..

Fick tag i biljetter til Chicago, så det var bara åka hem och piffa lite och så ut på stan igen!

Kön var lång in till teatern.

En vacker gammal teater.
Ambassador Theatre

Nu tror ni att det var fantastiskt att gå och se en Broadway show. Det var det inte, tyvärr. Jag tyckte flera nummer var riktigt proffsiga och det var vackra och duktiga människor med. Men huvudrollen "Roxie Heart" var tyvärr riktigt dålig. Första låten hon sjöng tänkte jag.. what? (ja, jag tänker på engelska redan)
och trodde att nu måste det ha hänt nåt, att det är en akutinsatt vikare eller nåt.
Då teaterproffset Cia rynkade på näsan bredvid förstod jag att jag inte var ensam. Nåväl. Hon gjorde några nummer riktigt bra och det fanns andra lysande stjärnor, men absolut inte nån höjdarupplevelse denna kväll.

Så då drog vi vidare, efter föreställningen, till Broadway Comedy Club. Och där hände nåt fantastiskt. Jag (och Cia) fick visa legitimation....!!! 21 års åldersgräns. Måste vara för att vi gått upp lite i vikt och då slätas ju ansiktet ut lite grann.

Utslätade fejs

Bildbevis när Cia visar leg...!

And her leg...!

Det var nog tio stycken som uppträdde i en liten lokal med  17 st i publiken. Tufft jobb för de på scen. Jag är förvånad att jag hängde med så pass som jag gjorde (i språket alltså) och hade en rolig kväll. Blev bara pinsamt ett par, tre ggr (då man vill försvinna eller låtsas skratta så där tillgjort HA... HA...Ha a a) Svårt att se dålig stand-up då man är så få i publiken. Roligt att få vara delaktig då vi är så få (de intervjuade typ alla varifrån vi kom osv) Så trots publikantalet så tycker jag att de som jobbade i kväll var riktigt duktiga. Och aktuella. De gjorde grejer om Bin Laden, 20 minuter efter nyheten kommit ut.

Nu några timmars vila innan vi ska göra en annan del av NY i morgon. Kram till alla där hemma!