Mycket som händer i NY

Facebook - på rätt använt sätt - är ju en fantastisk företeelse. Det kan jag skriva hur mkt som helst om. Men nu fokuserar jag på dagens händelser.
Skrev på FB om föregående natts händelser och vips (ett ord som är roligt att använda märker jag) så hade jag en förfrågan från en PT-Facebook-vän om jag kunde tänka mig att rapportera härifrån.
(såg mig själv med en allvarsrynka mellan ögonen, en mick i handen och en kamera i ansiktet..."...bla, bla bla....det här är Åsa Persson, direkt ifrån New York...")
Nu ska man inte skämta om det här (eller ska man?) och sen så berättar väl den där tanken mycket mer om mig än vad jag egentligen vill säga... eller? Nåväl...

Stackars Ylva från PT fick väl ringa mig 10 ggr innan hon fick nåt vettigt att skriva om. Varför? Först ringde hon för tidigt.. vi åt frukost. Sen ringde hon några ggr på vägen dit (till Ground Zero alltså). Det tog en himla tid innan vi kom dit. Säkert två timmar ägnade vi åt att åka buss och kliva av på fel hållplats och vänta och åka igen och bilköer och polisavspärrningar... Under tiden fick vi se fina byggnader:

Empire State Building.
Högst i NY sen tvillingtornen rasade...

Samma byggnad, fast närmare...

..och nästan rakt underifrån...

När vi väl var framme ville jag bilda mig en egen uppfattning, så Ylva fick vänta tills jag kunde berätta mer. Nu blev inte det, det lättaste för NY polisen såg till att det inte skulle bli folksamlingar, så man fick inte stanna. Gissningarna var väl av folk runt omkring att firandet retar upp anti-amerikanarna och man är rädd för attentat. Men nån rädsla upplevde jag aldrig. Bara människor som gick förbi och en del lämnade blommor och andra fotograferade. Som en minneshögtid kändes det som.
Det vi sett på nyheterna, t.ex från Vita huset var ju rena karnevalstämningen, så vi blev lite förvånade.

Samtidigt förstår man hur stort det här är för de som bor här. Nästan alla som bor här känner någon som dog den där dagen för snart 10 år sen.

Mycket media på plats

och poliser

och människor...

avspärrat runt området där Twin Tower låg..

Vet just nu (mitt i natten igen) inte vilka bilder PT publicerar, men det var svårt att få några vettiga bilder. Sen då jag skulle MMS:a dom till redaktionen, så funkade det inte. Men till sist så hittade jag Starbucks (tack Gud för Starbucks) med gratis Wi-Fi (vaj-faj, för er som följer bloggen). Så då kunde jag maila bilderna istället.

Inne i min iPhone värld...

Då uppdraget var slutfört hade halva dagen gått och vi firade med att åka ut till frihetsgudinnan. 

Vi började med en Pritzel (minns inte vad dom heter)...En kringla med salt på. Kändes som en saffransbulle utan saffran. Och med stora saltkorn på. Näääää....

Bra att NÅNTING smakar illa här...

Och sen... tittade vi på Frihetsgudinnan. Kikade lite alltså. Hade jag haft en kikare hade jag sett henne riktigt bra. Vi åkte aldrig med båten ut. Cia har varit där förr och jag har så många upplevelser i ryggsäcken så Gudinnan får vänta på ett besök från mig....

Frihetsgudinnan... på långt håll:-)

Sen var det dags för att strosa runt i kvarteren i Little Italy och Chinatown. Vi gick in i affärer och Cia kom ut med påsar. Jag köpte frukt. (Bra jobbat, Åsa!) Billigare. OCH tråkigare. Men ljuvligt i smaken!

Superfräsch frukt för inga pengar i Chinatown

MMMMMMango!

Lägger ut den här bilden bara för att göra mina barn avundsjuka...he he he... (grym mor va?) Ni minns hur det smakade i Thailand då vi var där? ....
(Sax och påse? Det är kniv och skärbräda alltså för kvällen)

Stora, förlåt, gigantiska skyltar överallt.
Just den här får mig att tänka på mina barn igen.
Fast på ett fint sätt.
Inte på ett mango-grymt sätt

Måste ju hålla upp imagen (inte hålla igen magen, utan The Image) för syrran också om all mat (var länge sen jag skrev nåt om det va?) Idag blev det en Italiensk restaurang, trots alla fina ord i menyn tog jag makaroner och köttbullar. Känns som hemma på nå vis... Och idag åt jag bara två köttbullar :-)

Pasta och köttbullar får mig också att tänka på barnen.

Sen hände nåt fantastiskt. Då vi väl tagit oss hem från utflykten var klockan mycket, vi hann sträcka ut oss i några minuter och planera att vi vill se show ikväll igen. Mamma Mia tänkte vi! Tuffa gick vi dit o kollade sista-minuten-priset en halvtimme innan. Då tänker man att man ska få gå in billigt. Icke. 175 dollar skulle de ha.  Typ 1100 kr, per biljett. Så vi sa nej tack. Gick till nästa ställe som var måndagsstängt (Rain - Beatles tribute show) och googlade nästa ställe... måndagsstängt (Lion King Musical)

Kvart i åtta var klockan då nästan gav upp. Frågade i receptionen på hotellet och han nämnde i förbifarten att ikväll finns... Priscilla... "men den börjar ju om 12 minuter"... Vi frågade stirrande om vägen och tre minuter i åtta satt vi bänkade inne på teatern med betydligt billigare biljetter än vad som tidigare erbjudits.

Det här - mina vänner - är en av mina coolaste, varmaste, häftigaste upplevelser i show-väg:

Musikalen med ökennamnet...

Fotat ifrån programbladet, det får man säkert inte
men det här kan vara värt att sitta i fängelse för...:-)

En enda stor gigantiskt Dragshow. Jag gillar inte det egentligen. (kan väl bero på den kvalité man sett tidigare) Och hade jag vetat att det var just Dragshow, så kanske jag aldrig hade gått. Vilken förlust det hade varit för mig. Får mig att tänka på så många andra förluster jag kanske gör utifrån gamla föreställningar och uppfattningar....
Så mycket värme och humor och allvar i en stor, fluffig, glittrig show med vackra människor, sångröster och kläder. Och som handlar om hur svårt det kan vara att vara just människa. Särskilt om man inte följer "normen"...
Stämningen i publiken var också en upplevelse. Vi supportade hela vägen med applåder, visslingar och skratt! Stående ovationer från slutnumret och fram till ridå...Magic!

Så om ni ska till NY och funderar på Chicago eller Priscilla, så skulle jag varmt rekommendera den senare.

Skönt med ett sånt avslut på dagen efter en lite märklig, ovanlig dag.  Väl hemma igen: Blogga och äta mango:-)

Cia sover i en tältsäng.
Kanske inte riktigt vad vi hade tänkt.

Nu ber vi till Gud att allt ska flyta på och att alla flyg går som vanligt i veckan, då det börjar dra ihop sig för hemresa...